Huden är en viktig väg för penetration av kemikalier eller mikrobiologiska agens som potentiellt är farliga för människors hälsa. Därför är det viktigt att bära engångshandskar för många tillämpningar inom laboratorier, renrum, industri eller medicin. Det är därför viktigt att säkerställa arbetstagarnas skydd genom att förse dem med engångshandskar som är anpassade till de uppgifter som utförs.

När man väljer en engångshandske kan det vara relevant att beakta dess draghållfasthet, töjningsegenskaper eller till och med dess risk för sönderrivning vid uttöjning. En handske som går sönder skyddar faktiskt inte längre användaren effektivt. För att förhindra att engångshandskar går sönder är det nödvändigt att säkerställa att de valda handskarna tål töjning, särskilt vid påtagning, utan att förändra egenskaperna vad gäller skydd, komfort och passform.

 

KONTROLL AV DRAGHÅLLFASTHETEN HOS ENGÅNGSHANDSKAR

 

Beroende på handskmaterialet kommer dess fysikaliska egenskaper att variera och detsamma gäller dess skyddande egenskaper. I detta avseende är det värt att notera att:

 

”Naturlatex har vanligtvis högre elasticitet än nitril eller vinyl, men dess skyddande egenskaper mot kemikaliestänk kan vara lägre.”

 

För att minimera risken för sönderrivning är det lämpligt att välja handskar baserat bland annat på deras draghållfasthetsdata och töjningsegenskaper.

Överraskande nog är mätning av fysikaliska egenskaper inte ett krav för PPE-typ ”skyddshandskar mot kemikalier och mikroorganismer” (enligt definitionen i ISO 374-1:2016+A1:2018 ”Terminologi och prestandakrav”). Därför är det användbart att hänvisa till resultaten av brottöjnings- och draghållfasthetsprov enligt närmaste relevanta europeiska standard (EN 455-2:2015 för medicinska handskar) eller den amerikanska standarden ASTM D412-16 (kompletterad av ASTM D573-04(2019) för tester efter åldring).

 

Draghållfastheten uttrycks i Newton (N) eller i megapascal (MPa). Ett fysiskt deformationstest utvärderar mängden kraft som appliceras på ett handskprov tills det går sönder.

• Testmetod: prover skärs ut i form av "hantlar" eller "hundben" i handflatan, handryggen eller manschetten längs den längsgående axeln på 13 handskar från samma sats. Efter konditionering i minst 16 timmar utsätts proverna för en belastning vars draghastighet måste vara 500 mm/min. Tjockleken på varje prov mäts sedan och jämförs med den ursprungliga tjockleken för att bestämma ett värde.

 

 

• Testresultat: Medianvärdet för de registrerade resultaten ska överensstämma med de som anges i den europeiska standarden EN 455-2:2015, vilka är > 9,0 N för operationshandskar och > 6,0 N för undersöknings- och vårdhandskar oavsett material, förutom för termoplasthandskar (t.ex. polyvinylklorid) för vilka ett medianvärde på > 3,6 anges. (Minsta draghållfasthetsvärden, uttryckta i megapascal (MPa) och specificerade i ASTM D412-16, ligger mellan 14 MPa och 24 MPa beroende på handskmaterialet).

 

Förlängningsprestanda uttrycks som en procentandel (%) av provets ursprungliga längd. Minsta förlängningsvärden som krävs i ASTM varierar från 300 % till 700 % beroende på materialet (den lägre procentandelen motsvarar vinyl och den högsta naturlatex).

Ytterligare tester av draghållfasthet och töjningsprestanda utförs också med prover som har utsatts för accelererad åldring för att utvärdera handskens fysikaliska egenskaper vid dess utgångsdatum.

Alla SHIELD Scientific handskar uppfyller de lägsta kraven (se SHIELD Scientific handskar databladen).

 

HUR MAN FÖRVARAR OCH TAR PÅ ENGÅNGSHANDSKAR PÅ RÄTT SÄTT

 

Andra faktorer kan förbättra eller förändra egenskaperna hos en engångshandske gällande risken för rivskador:

 

Överensstämmelse med förpacknings- och lagringsförhållanden

 

Handskmaterial kan försämras om de utsätts för ljus, fukt eller vissa temperaturnivåer. Därför måste tillverkare ge rekommendationer om förvaringsförhållanden i användarmanualen för alla sina produkter (obligatoriskt dokument i enlighet med förordning (EU) 2016/425). De viktigaste rekommendationerna är vanligtvis:

• Handskarna får inte användas efter utgångsdatumet (denna information måste finnas på förpackningen och illustreras med följande piktogram) ).
• Respektera förpackningens integritet (stick inte hål på eller skär inte i plastförpackningen, krossa inte kartongförpackningen...).
• Förvara handskarna på en torr och sval plats (temperaturen kan göra att materialet hårdnar och blir mindre flexibelt och därmed sprött).
• Håll handskarna borta från direkt solljus, starkt artificiellt ljus, röntgenapparater och andra ozonkällor.

Det är viktigt att kontrollera förpackningens och handskarna före användning. Vid tveksamhet om en handskes integritet är det bättre att inte använda den.

 

Tjocklek och hur man tar på sig engångshandskar

 

Att ta på och av engångshandskar flera gånger om dagen är en del av vardagen för många yrkesverksamma inom industri, laboratorier, renrum eller hälso- och sjukvård. För att en handske ska skydda ordentligt är det nödvändigt att kunna ta på den utan att den går sönder. Tjockleken på en engångshandske är också en viktig faktor eftersom ju tunnare en handske är, desto ömtåligare är den (låt dig inte luras).

 

Ju tunnare en handske är, desto mer sannolikt är det att den går sönder när du sträcker den inför påtagning.

 

För att undvika att handsken rivs sönder när du tar på dig den finns det några regler som bör följas:

• Se till att du väljer rätt handskstorlek.
• Torka händerna ordentligt och noggrant innan du tar på dig kläderna.
• Bär inte armbandsur eller smycken.
• Ta inte på handsken genom att dra den för nära manschettens rullade kant, utan dra minst 3 cm nedanför den rullade kanten för att undvika att manschetten rivs sönder.

 

 

Sammanfattningsvis kan en handske vara mer eller mindre motståndskraftig mot rivskador på grund av sina fysiska egenskaper, där materialtyp eller tjocklek är särskilt relevant.

Den viktigaste poängen är att ”ju bättre motståndskraft, desto mindre sannolikt kommer handskarna att rivas”, särskilt vid påtagning. Det är värt att notera att starkare handskar kan leda till färre handskbyten, vilket minskar risken för kontaminering av analyser.

Emellertid kan större styrka också leda till svårare att ta på handsken och en viss styvhet vid användning. Betydande förlängningsegenskaper minskar risken för sönderrivning vid sträckning samtidigt som det underlättar påtagningen och säkerställer en bättre passform, vilket bidrar till mer komfort och fingerfärdighet.

Att välja rätt handske beror därför på de önskade målen vad gäller skydd och komfort, samtidigt som man bibehåller efterlevnaden. Sammanfattningsvis är det viktigt att beakta både handskens egenskaper och fysiska egenskaper samt den tillämpning den är avsedd för.

 

Kom ihåg: Ju starkare handskarna är, desto mer hållbara är de i bruk och ger därmed optimalt skydd.

 

FÖR ATT HJÄLPA DIG ATT VÄLJA HANDSKE SOM ÄR ANPASSAD EFTER DINA BEHOV, ANVÄND VÅR SHIELD SCIENTIFIC HANDSKVAL.